Innan Lara Croft hunnit tapetsera The Face-omslag och utses till en av 1900-talets mest betydelsefulla ikoner hette det att de främsta skälen till hennes framgångar var de som guppade innanför hennes tanktop. Tio år senare är dock anledningarna att höja på ögonbrynen fler än så.
Beefen mellan gamla [I]Tomb raider[/I]-utvecklarna Core Design och deras ersättare Crystal Dynamics är redan på stekning efter dissar i stil med "Core tappade sin passion. Vi fokuserar mer på Laras hjärna än hennes byst." Nåja. [I]Tomb raider: Legend[/I] är egentligen både sexistiskt plattformsäventyr och halvdum actionfilm i ett, även om det är uppenbart att Lara själv tillbringat de två år som gått sedan comebackförsöket [I]Angel of darkness[/I] bombade under skalpellen. Men Crystal Dynamics har ändå förtjänat sina bragging rights. Det här är ett spel som både grafiskt och atmosfäriskt pressar Playstation 2 långt bortom vad vi förväntar oss av maskinen. Prunkande regnskogsmiljöer, dånande vattenfall, kvava inkatempel, glittrande skyskrapor.
Och Lara själv käkar fortfarande alla andra spelikoner till frukost.
[I]Alfred Holmgren[/I]Plattform:
Stad:
