Det tar av historiska skäl en liten stund innan jag till slut bestämmer mig för att besudla min nya fina PC med [I]SWAT 4[/I]. Ettan (1995) var en gräsligt seg Full Motion Video-soppa och tvåan (1998) var snällt sagt obegriplig. Trean (1999) vet jag inget direkt om men jag förutsätter att det finns goda anledningar till att så är fallet. Det krävs emellertid bara cirka en kvart med [I]SWAT 4[/I] innan jag tvingas ta en paus och sitta av motsvarande femton minuter i skamvrån som bestraffning för mina förutfattade meningar. Det visar sig nämligen att det senaste spelet i serien inte alls är så pjåkigt. SWAT (Special Weapons and Tactics) är, för den oinvigde, en elitdivision av amerikanska poliskåren som är specialtränad för att hantera prekära situationer som t ex gisslandraman. Du har förmodligen sett dem i aktion i [I]The World's Wildest Police Videos[/I]. Det faktum att [I]SWAT 4[/I] strävar efter att någorlunda autentiskt simulera SWAT-polisernas bistra verklighet medför vissa avvikelser från det invanda, och lätt antisociala beteende, som man oftast är begränsad till i FPS-spel. Här gäller det att komma ihåg att skrika på folk innan man skjuter på dem, att noggrant säkra bevisföringen och aldrig gå först in i ett rum med okänt innehåll. Det finns datorstyrda vapenbröder som gladeligen tar sig an den otacksamma uppgiften. Det bör nämnas att dessa även i övrigt beter sig exemplariskt: de kan agera på egen hand när det behövs och har samtidigt vett nog att inte springa runt och pilla på grejer i onödan. Inledningsvis är det lite svårt att få kläm på interfacet och spelreglerna (lika komiskt som irriterande är det när man för tredje gången råkar skjuta ett knäande vittne i ryggen istället för att handfängsla dem), men det kompenserar spelet snyggt genom att slänga fram några minnesvärda scenarion som bland annat inkluderar ett hembesök hos en misstänkt seriemördare, komplett med Psycho-morsa och mörka hemligheter i källaren, samt ett illa planerat snabbköpsrån utfört av några tidstypiskt limsniffande tonåringar på glid. När man väl acklimatiserat sig tenderar tyvärr saker och ting istället att bli lite enahanda. Man förföljs av en gnagande känsla att bara skrapa på ytan av det som utgör spelets taktikdel. Även om uppdragen är designade på ett föredömligt sätt och vill uppmuntra till att man experimenterar sig fram till en optimal lösning känns det ofta som att slumpen avgör hur det blir ändå. [I]SWAT 4[/I] går en svår balansgång och även om det kanske inte är helgjutet, är det ett nog så gott alternativ för kvasiintellektuella gamers som tycker att de är lite smartare än genomsnittet.Plattform:
Stad:
