Efter det piratskrålande sidospåret Quest for Booty har Insomniac beslutat sig för att återgå till sitt gamla fulllängdsformat. Trots det uteblir farhågorna om att vi som tidigare skulle tröttna i spelets mittparti. Främst har det kanske att göra med hur Insomniac här har sneglat åt Mario Galaxys landvinningar inom plattformande på småplaneter, men också – förstås – företagets kärlek till Pixar-mannen Brad Bird. För är det någon spelmakare som har tillstymmelsen av likhet med Pixar är det just Insomniac. Precis som filmhuset opererar man i storyn på dubbla plan med lyckad segmentering för den ironiska och oironiska generationen. A Crack in Time bjuder också genom sina multipla perspektiv på trivsam variation. Inte minst genom robotkompanjonen Clanks existentiella kval i en mer eftertänksam del för pussellösning med precis lagom dos av mindfuck. Efter ett mer än lovligt ljummet andra kapitel i Resistance-sagan är A Crack in Time precis den förtroende-boost Insomniac behöver.
