”Fan, fan fan”, är det inte helt ovanligt att man utbrister. Ett ord som i sammanhanget får tre vitt skilda betydelser. Känsloregistret under ett genomsnittlig race genom en av Motorstorm:
Apocalypses härjade banor är en trestegsraket, som börjar i förvåning (nämen ser man på, fyrtornet rasar) till förskräckelse (vänta nu, det rasar på mig!) och sedan förhoppningsvis förundran (phew!) över att med en hårsmån ha klarat livhanken. Det rör sig om seismiska dödsföraktande vansinnessrace, mitt under pågående jordbävningar – eller apokalyps, om man så vill – i en kuststad som inte är helt olik San Francisco. Evolution har lyckats skapa ett egensinnigt och stundtals andlöst vackert spel. Men som alla effektspektakel med sjuka set pieces försviner ”wow”-faktorn med upprepning.
