När jag var yngre och arbetade i butik brukade jag låna filmer av en kines som jobbade tvärs över gatan. Han fick varje månad nya Hong Kong-rullar av sina släktingar i Taiwan. Detta var innan Jet Li blev stor i väst och Jackie Chan började medverka i intetsägande projekt stämplade sell-out. De äventyrliga filmerna om avbrutna svärd och demoniska kejsare liknade inget jag sett tidigare. Big Trouble in Little China och Van Damme-filmerna som var på allas tunga bleknade i jämförelse. Ungefär som Mortal Kombat, som var coolt på sin tid, men kändes blasé i jämförelse med Tekken och Virtua Fighter.
Det visar sig att Jade Empire hämtar inspiration från gamla kung fu-filmer med mytologiska Kina i centrum. Alla klyschor är avprickade i listan: föräldralöst barn tränas av gammal mästare, drunken master- stilen, rosa körsbärsträd som vajar i vinden, vilsna andar och mäktiga drakar.
Jag ställde mig tveksam till spelets utvecklare Bioware. De har förvisso skapat det mäktiga Star Wars: Knights of the Old Republic, men kan verkligen ett gäng kanadicker fånga rätt känsla i ett spel med österländskt tema? Jade Empire genomsyras av en amerikansk mentalitet när det gäller spelets uppbyggnad som skiner igenom när karaktärerna säger präktiga och genomvisa saker med värsta amerikanska dialekten. Men i likhet med Knights of the Old Republic balanseras spelet av att man själv får välja karaktärens attityd. Det är inte ett lika tydligt vägval mellan gott och ont, utan snarare en fråga om filosofi i Jade Empire. Fast man kan ju inte låta bli att fnissa och välja att säga saker som "visst kan vi sparras igen så du får nya blåmärken på ställen du inte visste att du kunde få blåmärken".
Stridssystemet i Jade Empire är en fusion mellan rollspel och fighting. Bakomliggande data bestämmer styrka och egenskaper, precis som i ett rollspel, men själva kampen görs av frenetiskt knapptryckande och skiftande mellan olika kung fu-stilar. Under äventyrets gång lär man sig flera olika stilar som behövs för att hitta fiendens svagheter. Detta är något som tilltalar mig med Jade Empire. Spelet upplevs som en resa, vilket jag känner igen från de Hong Kong-filmer jag lånade av kinesen när jag var yngre. Man börjar relativt oerfaren men under färden får man uppleva nya miljöer, gör erfarenheter och möter personligheter som utmynnar i en uppgörelse med det förflutna. En välbeprövad mall, men också ett njutbart koncept som Bioware lyckas applicera på Jade Empire. Att de sedan inte prickar hundra procent rätt beror snarare på mentalitet och saker som försvinner i gränslandet mellan språk och handling. Ungefär som när jag tränade kung fu och min karismatiske tränare sa knäskål medan han pekade på armbågen. Alla förstår vad han menar och tycker det hela är lite komiskt, men vågar inte flabba eftersom de respekterar honom.
Plattform:
Stad:
