Det bästa Guitar Hero-spelet sedan tvåan.
När Neversoft härom året valde att göra en snudd på monogamistisk bandexercis tillsammans med Aerosmith var gäspningarna aldrig särskilt långt borta. Inget ont om bandet, men att kalla Joe Perry för gitarrhjälte är ungefär lika missvisande som att kalla Brett Ratner för demonregissör. Men för Guitar Hero: Metallica har förutsättningarna varit bättre. Inte minst då bandet stoltserar med en rymlig skivback med närmare 30 år av ursinniga thrash metal-riff. Och även om personliga favoriter som ...And Justice for All och Of Wolf and Man lyser med sin frånvaro har Neversoft lyckats snickra ihop det bästa Guitar Hero-spelet sedan tvåan. Dessutom lyfter jag på hatten för att någon, efter sex Guitar Hero-spel, till slut har fattat att basen inte är en tråkigare gitarr, utan också har ett självändamål.
