En del bakar barkbröd, andra brygger mjöd. Någon övernattar i grottor, somliga söker oupptäckta 77-åriga soulhantverkare. Sökandet efter ursprunget, efter det genuina och autentiska kan ta sig många uttryck, men gemensamt för dem alla är att de är dömda att misslyckas. Autenticiteten blir alltid konstruerad, och ärligt talat, i fallet med de 77-åriga soulsångarna finns det så gott som alltid en anledning till att de förblivit oupptäckta. Willie Jones från Detroit har sjungit bakgrund till flera av de stora genom decennierna, men när någon autencitetsjägare nu tubbat honom till att spela in sin egna debut går det mesta fel. För även om det inte är något fel på Willie Jones soulröst så är hans milda och profillösa stämma som gjord för just bakgrundssång, inte lead. Dessutom har ingen har brytt sig om att leverera några minnesvärda låtar till sessionerna, och därför tvingas den åldrade stackars debutanten sjunga klichésoul och till och med gubbboogie a la finlandsbåt. Sådant väger inte gästinhopp från Black Francis eller ens självaste Steve Cropper upp.
