Det känns väldigt konstigt att sätta en mästerligt gubbe på endebutskiva. Men ibland är man helt enkelt tvungen. För detta är en mästerlig skiva. Den är också högst märklig och svår att komma in på livet.Inledningen Homecoming queen är oerhört trevande. En spröd gitarr tassar försiktigt i kulisserna och efter ett tag börjar en eländig, sluddrande Mark Linkous sjunga "a horse a horse a kingdom for a horse" men det är mersom om han viskar. När somhelst faller han ihop. Liksom.Amerikanska Sparklehorse är i princip synonymt med en enda person, MarkLinkous. Det är hans låtar, och på vissa spår spelar han alla instrument själv. Han bor på amerikanska vischan och, ja, verkar vara en amerikansk variant av Nils Erikson, utan några musikaliska jämförelser. Plattan i sin helhet är inte alls så trevande som sin första låt. Stundtalsframträder Sparklehorse som ett reinkarnerat Big Star, stundtals som någotsom hittats i John Lennons hittills bortglömda backfack, stundtals som ett Devlins (om nu någon kommer ihåg dem) på knark. Det är omväxlande och detär svårt att hålla isär de 16 låtarna men ändå genomsyras alltihop av en sammanhållande kraft, en Sparklehorse-själ. Ibland, som i Tears on fresh fruit, är det plågsamt brötigt. Hammering the cramps är distortions pop av finaste märke och sedan har vi då det här finstämda draget som ger ytterligare spänning åt Vi vadixiesubmarinetransmissionplot. Spejsad titel, förresten.Skivbolag:
Artist:
