Det är ganska häpnadsväckande, egentligen. Att de efter denoerhört starka, nästintill femstjärniga, debuten Kent för ett år sedan hunnit få ihop en minst lika stark efterföljare. Jag menar, det har ju ändå varit viss cirkus omkring bandet under tiden, inklusive turné, Nöjesguidens Stockholmspris, grammis och gitarristbyte.
Nu har de i och för sig inte utvecklats hysteriskt mycket under året som gått, det är fortfarande samma svartsynta och noggrant ihoppusslade texter, samma elaka gitarrer och de tidiga Bowie-referenserna finns också kvar. Men överlag är det ett aningen popigare, aningen mer lättillgängligt Kent somframträder här utan att för den skull bli tjosanhejsan. Singeln Kräm (så nära får ingen gå) är sensationellt bra men den är inte alls överlägsen här, konstigt nog. 10 minuter (för mig själv), Indianer, Halka och Thinner är blivande Kentklassiker. Och så finns här låten medstort L också - liksom den odödliga Frank från debuten - En timme en minut. Isande kylig och skärande innerlig på en gång i åtta långa minuter som försvinner i ett ögonblick. Delar av ackordföljden och även pianot är hämtat från den ganska vedervärdiga Abbalåten I have a dream, vilket ger ytterligare en dimension åt det hela. Heroes spökar också någonstans ibakgrunden. Nästan, nästan högsta betyg.Skivbolag:
Artist:
