Egentligen är det öppet mål att sätta den här skivan i öronen på mig. Jag har väntat på den sen jag hörde bandets första singlar, lyssnade sönder debutskivan TRST och såg en febrig livespelning i Köpenhamn, där jag stod längst fram som ett pojkbandsfan. Tyvärr är den inte exakt så briljant som jag hoppades att den skulle vara, till och med aningen sämre än debuten, men ändå enastående. Till stor del tack vare sångaren, och numera enda medlemmen, Robert Alfons helt vansinniga röst, som spänner över beckmörk bas, knarrande häxa, arenadiva och en chipmunk på speed. Alltsammans ackompanjerat av sterila syntar, dundrande trummor och mycket mörk nattklubbseufori, sammantaget ett unikt stycke musik som jag givetvis älskar.
Skivbolag:
Artist:
