Suzuki

Hur mycket downtempo-beats behöver vi egentligen? Ända sedan Wall Of Sounds klassiska [I]Give Em Enough Dope-[/I]samlingar har det kommit en stadig ström skivor som inte riktigt är dansmusik trots att de har beats och som oftast har fått fungera som bakgrundsmusik på trendiga kaféer. Man kan ju undra varför folk inte lyssnar på riktig soul i stället, om det mest är ett mjukt ljud de vill ha - bakgrundsbeatsen tenderar ju att bli anonyma på gränsen till meningslösa. Tosca däremot är det lättare att se meningen med. En tidigare singel som [I]Chocolate Elvis[/I] visade upp ett fantasifullt, storslaget arrangemang vilket fick Tosca att skilja sig från mängden i en genre där inte alla verkar ha den ambitionen. Ena hälften av projektet Tosca är Richard Dorfmeister från Kruder & Dorfmeister och samma tillbakalutade rytmer med inslag av bossa-nova och dub som hos K&D finns på Toscas andra album [I]Suzuki.[/I] Titeln är en hyllning till zenmeditationsmästaren Shunryu Suzuki och ett buddhistiskt lugn vilar, mycket riktigt, över hela albumet. Känslan Tosca förmedlar kan man associera till namn som Erik Satie och Pat Metheny men hela tiden finns solida beats som backar upp de lågmälda ljudmattorna. Produktionen är väldigt detaljrik och inslag av gitarr och ordlös sång smälter in i ljudbilden. Är det chill-outbeats man vill ha så framstår Tosca som ett av de bättre alternativen, även om det är en genre som åtminstone jag är rätt så mätt på.