Mellan våren 1992 och hösten 1994 var Suede det bästa popbandet någonsin – de hade ett himmelskt sound, berusande melodier och en magnetisk sångare. Sedan följde medlemsbyten, succéskivan Coming Up och en crackberoende Brett Anderson som skrev allt sämre låtar. När ett uselt Suede splittrades 2003 var det ingen som saknade dem – tio år senare står 1990-talet högre i kurs, och Suedes musik känns om inte fräsch så åtminstone inte pinsam. Gitarrfläsk är inte längre popmusikens fiende nummer ett. Därmed inte sagt att Brett Anderson & co (tyvärr är det Coming Up-Suede som har återförenats, inte Det Bästa Popbandet Någonsin) automatiskt lyckas förvalta den chans de nu fått. Bloodsport är vassare och bättre än de två sorgliga album som föregick splittringen, men som textförfattare har Brett inte utvecklats en centimeter och med undantag för Barriers och It Starts and Ends With You har inga låtar refränger som griper tag. Men ambitionen att göra mörkt dramatisk pop överraskar och imponerar. Kanske blir nästa album bra på riktigt.
