Skivbolag:
Artist:
Jag minns att jag under en tid jobbade hårt på att lyssna mer på Squarepushers nedladdade discografi än Aphex Twins och Autechres. Jag fick för mig att det skulle göra mig gott då han i denna Warp-familj framstod som den mest mänskliga genom att öppna dörren, som egentligen redan borde stått på vid gavel, mellan 70-talets jazz och 90-talets avantgardistiska ”intelligenta dansmusik”. Det var framförallt hans fingerfärdiga funkbasspel som urskiljde honom i (d)jungeln av de intrikata smatterbandsrytmer som präglat genren. Men det var alltså då och på nya Ufabulum är elbasen definitivt ställd åt sidan till förmån för anonymare och tvångsmässiga upprepningar av en experimentell tid som flytt.
Ser jag rätt, har du gett den en etta?! Enligt mig är att här den bästa skivan sedan typ The Glitch Mob - Drink The Sea, Amon Tobin - ISAM, Noisa - Split The Atom, Slugabed - Time Team och fler av de andra "Måste lyssna"-skivorna. Jag skulle gärna se en bättre motivering än "tvångsmässiga upprepningar av en experimentell tid som flytt. ", vad har du för ljudsystem? Det här är den mest dynamiska skivan på marknaden med grova detroit techno-influenser, men perfekt anpassat för det nyare EDM-ljudet. Teknisk perfektion rent ut sagt! Har du bra ljud hör du hur varenda ton är placerad ut med minsta precision.. Skulle gärna se en ny recension.
Förresten så finns den elbas smatterbandsrytmer i låten Stadium Ice och slutspåret Ecstic Shock, vilket ganska givet är medvetna hyllningar till hans äldre ljud. :)