Simply

De försöker så hårt att göra amerikansk gatumusik, engelsmännen. Den bittra bismaken av Brotherhood och vad som helst med Eternal påminner tyvärr ständigt om hur svårt de har att ta till sig amerikanska förlagor på ett avslappnat sätt. Många rappare och sångare låter ofta ihärdigt hetsiga. Fast i produktionerna börjar storebrorskomplexen suddas ut, inte minst bland de lyhörda underground-producenterna. De är inte sena att ta kontakt med fräscha amerikanska rappare, något som lett till en del fruktsamma samarbeten. Scratch Perverts och Greedy Boy var några engelska begåvningar som på så vis fick mindre genombrott förra året. När Dego gör sin andra hiphop-skiva [I]Simply[/I] låter det fortfarande lika kompetent som på [I]It's Not What You Think It Is.[/I] Men kompetent är att vara duktig, och när Dego är duktig är han inte fullt lika tuff som när han för några år sedan, som halva drum'n'bass-duon 4 Hero, gjorde en minnesvärd remix med The Roots-rapparna Malik B och Black Thought (i min mening det bästa hiphop-relaterade 4 Hero gjort, och då var det ändå en drum'n'bass-låt). Även om [I]Simply[/I] är en ojämn historia, har jag pluggat den flitigt nere på gatan. Han spelar allt samplingsfritt, och det låter som Shawn J Period, och han dämpar fram runda basgångar med tunga filter, och det låter som en ung Large Professor. Temat för gästrapparna är spoken word-orienterat och stämningen blir inte olik den på Mos Defs album [I]Black On Both Sides.[/I] Simply är exakt den dansanta snälljazz med vandrande basgångar du kan föreställa dig bara genom att titta på titeln, som stavas med en punkt efter sig. Remixtolvorna av allätande mystrollet DJ Spinna är ute i handeln nu. Hata det eller tyck att det är rätt skönt.