Fy fan vad man kan känna sig trött och irriterad pådåliga sångare ibland. Hur kan en människa gång på gång så gravt förnedrasig själv och hur kan ett band acceptera att en person ödelägger låtar somkunde varit grymma om bara sångaren försvann.
Nu är inte hårdrockbandet Sally killarna med störstakollen (namnet, den halvglammiga loggan och en trummis som kallar sig Dirtyför att nämna tre direkta övertramp) men bandets hyfsat hårda retroboogie ärinte helt talanglös och ligger hyfsat rätt i tiden. Men det känns direkttragiskt att de har en så urusel sångare som Lee Smith. Han misslyckasofelbart en bit in i varje låt och rösten vidtar då en mer sluddrig,A-lagskraxande karaktär. Dessutom har Lee ett helt suveränt klichéartatmanér som inte står Cathedrals sångare och namne Dorrian långt efter. Dethaglar av "yeah", "come on", "well alright" och "let's go" i låt efter låtsamtidigt som man hör hur stenhårt han går in för att låta supercool ochråmanlig utan att ens vara i närheten. Tragiskt både för honom och resten avbandet. De bör definitivt se sig om efter en annan sångare om de vill blisedda som något annat än ett fjärde klassens Cathedral. v
Nyckelord:
Skivbolag:
Artist:
