Ruff Ryders

18:29 7 Aug 2000
Av samma anledning som att man inte kan belasta Sex Pistols för att de inte förmådde göra något lika revolutionerade som debutsingeln [I]Anarchy In The UK[/I], så vore det djupt orättvist att belasta producenten Swizz Beatz för att han antagligen inte kommer att göra någon lika omtumlande inspelning som låten [I]Ruff Ryders' Anthem[/I] från DMXs debutalbum från 1998 [I]It's Dark And Hell Is Hot[/I]. Att förändra världen en gång är mer än tillräckligt. Men Kaseem "Swizz Beatz" Dean fortsätter trots detta att med oförändrad energi försöka tänja på gränserna för vad som egentligen är musikaliskt möjligt - eller omöjligt. Kaseem Dean var bara 18 år när han uppfann Ruff Ryders-soundet. Nu är han 21 år och även om [I]Vol II[/I] i en förhoppningsvis lång serie med Ruff Ryders-album inte håller samma klass som [I]Vol I[/I] (fjolårets bästa album alla kategorier) så finns här ögonblick ingen annan är i närheten av. Jag läste i en intervju med Kaseem Dean att han för tillfället hämtar mest inspiration från gamla tolvor som T La Rocks [I]It's Yours[/I] och allt med Boogie Down Productions, rå hiphop som gavs ut innan Kaseem själv ens hunnit fylla sju år. Att han är född i Bronx men har gått high school i högteknologiska Atlanta ger en annan nyckel till hans förmåga att hitta helt nya ljudkombinationer. Av en slump upptäckte jag också att några av trumpetfanfarerna på förra Ruff Ryders-skivan är hämtade från modern salsa, fast filtrerade genom Star Wars-filter. Latinamerikanska, rent av peruanska, influenser bubblar även under ytan i nya låtar som [I]Weed, Hoes, Dough[/I] (nej, be mig inte försvara texterna). Det mest geniala med Swizz Beatz är också att han bara blir enklare och enklare i sina produktioner. Den fantastiska [I]Holiday[/I] låter som den är inspelad av ett barn som spelar på en plastig Casio-keyboard med tumvantar. Precis som Timbaland i Aaliyahs enorma [I]Try Again[/I] tror jag också att Swizz Beatz använder sig av en melodica kopplad till en synthesizer. Tonerna låter lika ödsliga som Augustus Pablos men känns samtidigt lika genialt direkta och naiva som en barnteckning målad med kritor.
Skivbolag: 
Artist: 

Fler musikrecensioner