What Goes Boom låter som omvända världen där Pixies försöker härma Nirvana och tar i så mycket att det enda som uppstår är klyschor. Den är det svagast tänkbara sättet att inleda ett comebackalbum, och halvvägs genom skivan får den till på köpet sällskap av sunkigt hårdriffande Blue Eyed Hexe som förmodligen är det sämsta bandet någonsin spelat in. Men ingendera är representativ för Pixies fullängdscomeback 23 år senare. Greens and Blues till exempel är en dynamisk pärla som uppdaterar ett omedelbart igenkännligt Pixies-sound - Gil Norton är återigen deras producent - inom ramen för en bedårande popmelodi. Banala Ring the Bells är charmerande och Magdalena är det närmaste Pixies kommit r’n’b (inte särskilt nära, utom Black Francis staccato-falsett). Lika strålande är mer komplexa Another Toe in the Ocean, och den hotfulla taktskiftesorgie som är titelspåret har en refräng att dö för.
Kim Deals bortavaro har framkallat misstänksamhet mot Pixies legitimitet, och att fansen redan tillägnat sig två tredjedelar av låtarna på två EP:s det senaste halvåret är ytterligare en försvårande omständighet, i synnerhet som de ytterligare låtarna tillhör skivans svagare. Men ingetdera förtar det faktum att Indie Cindy hedrar sin plats i bandets katalog.
Skivbolag:
Artist:
