Finske elektronikakonstnären Mika Vaino är tillbaka som sitt alias Ø, ett teckenmed flera användningsområden. Danskt ö, diameter, tecken för en fas och beteckning för ”den tomma mängden”. Låt oss anta att Mika valde utefter någon av de två senare, så ringar det in Vainos musik på ett hyggligt sätt. Sedan 90-talet har han varit framstående inom den experimentella elektroniska scenen och har länge varit en mästare på att skapa suggestiva ljudbilder, och hans åttonde album är inget undantag. Konstellaatio är som en vacker skogspromenad mitt i natten, och skrämmer lika mycket som det gör en vaksam på alla ljud runt omkring en. De skygga och jämrande analoga ljuden har huvudrollen, och Mika har skapat en ypperligt fin berättelse som rör sig mellan ett rymdopus och en drömsk skräckfilm.
