Ibland vill man ju bara inte gå in, fastän regnet öser ner. Justden där känslan av att gå omkring på natten, ensam, och känna hur vemodetbörjar bli riktigt behagligt, har brittiska Tindersticks gjort till sinegen. På Nenette et Boni, som är ett soundtrack till en kommande film avfransyskan Claire Denis, har Tindersticks skalat bort all sång, allaonödiga ljud, allt storslaget och bara lämnat kvar ett knippe trivsamtmelankoliska, instrumentala ballader i jazztakt. Sorgset och ordlöst(bortsett från en ny version av Tiny Tears) målar de upp en bild av ettParis i duggregn, ett ljud av en vinflaska som öppnas för att drickas av enensam, en doft av cigarettrök alldeles för sent på natten. Nenette et Bonibör väl egentligen ses som en parentes i Tindersticks produktion, vissa avlåtarna är bara nyinspelade, förenklade eller instrumentala versioner avgamla låtar. Bitvis hörs bara en stillsam trumvisp, en vemodigt klingandevibrafon, eller en tafatt fingrande basgång. Men de smyger oavbrutet in dedär små, subtila, knappt hörbara misstagen och de oförutsägbara snedstegensom gör musiken så oemotståndligt intim och känslig. I jämförelse med derastidigare två album är detta alltså en bagatell, men det är en bagatell somjag inte har någonting emot att tillbringa en hel kväll ensam med.Skivbolag:
Artist:
