Efter att ha släppt några tolvor i eget namn, samt inte minst den suveräna Q-Tip-duellen [I]Body Rock[/I] på oberoende hiphop-etiketten Rawkus, bestämde sig rapparen Mos Def för att laga upp med Talib Kweli och bilda Black Star. De har redan fått ett smärre genombrott med den briljanta singeln [I]Definition, [/I]där de lånade dancehallinfluenser från Boogie Down Productions gamla [I]Stop The Violence,[/I] men nu ska de upp till bevis med ett helt album.
Deras musik handlar lika mycket om livet på gatan, som om livet i dina vildaste drömmar. De står stadigt i sina Conversedojor på Brooklyns gator, men låter tankarna svindla iväg långt bort, inte sällan åt Jamaicas håll. De har snott såväl sitt namn som sina ideologier från den radikale jamaikanske frihetskämpen Marcus Garveys organisation.
I [I]Knowledge Of Self (Determination),[/I] en av skivans starkaste stunder, förklarar de att en MC måste känna sig själv innan han kan lära känna sin mikrofon, och just självmedvetenheten är det Garvey-tema de oftast återkommer till. Det är ingen slump att Makeba Garvey, Marcus barnbarn, skrivit deras biografi. Men om det är något de inte riktigt lyckas kopiera från Garvey så är det just att vara radikala. För att vara ett Rawkus-släpp kan man inte låta bli att kalla Black Star förvånansvärt tillbakablickande. Rawkus grejer brukar alltid sträva efter att bryta ny mark, vilket de inte alltid lyckats med, men merparten av Black Stars debutalbum låter mer 1988 än 1998. Vilket förstås är lite trist.
Med en MC som Talib Kweli, som kanske är grymmast i världen just nu, är det visserligen svårt att hitta något att klaga på. Produktionen, signerad DJ Hi-Tek och The Beatminerz, är bitvis briljant simpel, som i den mjukt souliga [I]Brown Skin Lady[/I] där de låter en sval funkgitarr ackompanjera en hyllning till svarta kvinnor.
Black Star har gjort ett av höstens mest intressanta rapalbum, men jag tvivlar på att det är de som kommer att axla A Tribe Called Quests mantel.
Skivbolag:
Artist:
