Inte ett enda instrument hinner låta innan MØ tar ton. Sedan följer djup bas, långa vokaler och elektroniska instrument. Ensam i bergen sjunger Marie Ørsted om rykten och om olycklig kärlek. Till en början är albumet lugnt, inte som en kunde tro av singeln Don’t Wanna Dance, och nästan lite för likt Lana Del Rey, särskilt när hon slår på det storslagna soundet.
Men i och med Red in the Gray händer andra, spännande saker. Det går snabbare, och både hon och musiken får en hårdare ton när hon kritiserar världen hon föddes till. Men mest av allt handlar det ändå om ett brustet hjärta och när No Mythologies to Follow avslutas med en kombination av ett drömskt sound, tunga beats och sång om frihet kan skivan utan problem representera de stadier en går igenom efter ett break-up.
