Model 500s [I]Starlight[/I] från 1995 års [I]Deep Space[/I] var kärlek vid första öronkastet. Sällan hade jag väl hört något röra sig så snyggt, ännu mindre sett. Med trippigt undslippande bas till höfter gled de pulserande ljuden finkänsligt in i huvudet och rakt ned i hjärtat via halsgropen. Då kunde producenten Juan Atkins intuitiva grooveteorier få mig att rodna.
Tillsammans med Richard "3070" Davis utgjorde Juan Atkins duon Cybotron. 1983 gjorde de den hemsökta [I]Clear[/I] till det sista Dr Who skulle höra om en Dalek-robot en gång slutgiltigt ströp honom i halsduken. Då som nu en sång miltals från hetsiga [I]It's Time[/I], den avrundande överansträngningen på [I]Mind & Body[/I]. Och medan han i projektet Channel One löpte linan ut med [I]Technicolor[/I] - electro som inte gör någon åtskillnad mellan b-boys eller technoskallar - finns här bara tjoiga halvförsöket [I]Psychosomatic[/I].
I duon Infiniti blev Juan Atkins våldsamma [I]Game One[/I] flyktlåten för heroinisten som snodde dina brallor när han bad om en cigarett. På [I]Mind & Body[/I] finns bara saker som det nesliga beats-duttandet [I]Everyday[/I], efter några minuter poänglöst ihopmixad med Method Mans [I]Biscuits[/I].
Borta är de spännande nivåskillnaderna, borta är Belleville High-trions tysta överenskommelse om att låta musiken stå för sig, utan tramsiga vokalpålägg. Om man rodnar åt [I]Mind and Body[/I] är det av helt andra anledningar. För borta är kärleken och kvar är blemman [I]Be Brave[/I], flottigare än en munk i näven på en korpulent rasistsnut på spaning i Detroits stadskärna efter någon att knäcka näsbenet på.
Skivbolag:
Artist:
