Melting in the dark

15:52 24 May 2000
Dream Syndicate var bra för sin tid och Gutterball ett småtrevligt hobbyprojekt, men det är som soloartist Steve Wynn gjort sina verkligt minnesvärda inspelningar. I synnerhet 1993 års Fluorescent, som var en lysande samling lågmält berättade historier, som dock världen gjorde sitt bästa för att ignorera. Melting in the dark, hans fjärde album, är tyvärr ingen vidareutveckling av det, utan snarare ett rejält kliv tillbaka. Stilarna blandas utan riktig urskiljning och när han låter det eka av Dream Syndicates klassiker When you smile i titellåten känns det mest billigt och fantasilöst. Vad Wynn behöver är starka låtar, inte överstyrda gitarrer. Tre riktigt starka stunder finns det dock. What we call love är galopperande ökenpunk värdigt en Jeffrey Lee Pierce, The angels är en bättre uppföljare till Lou Reeds New York än något på den mannens senaste och For all I care är en trasig gitarrtango, fullt i klass med det bästa på Fluorescent. Tre, av tolv. Det räcker inte.
Skivbolag: 
Artist: 

Fler musikrecensioner