Coverskivor är alltid mer intressanta för att de säger något om artistens musiksmak än för sina kvaliteter som album i sig. Frågan om hur relevant det är om en artist har bra smak eller inte ställs därför på sin spets i dessa sammanhang; artisten blottar strupen, och dennes musiksmak sätter gränsen för hur intressant eller bra coverskivan kan bli. Macy Gray, den råkonservativa soulrocksångerskan med den kraxiga rösten som hade en hit i slutet av 90-talet med I Try, har inte världens roligaste smak – vare sig det gäller val av låtar (Radioheads Creep, Metallicas Nothing Else Matters) eller hur musiken ska låta (trist proffsig studiorock). Det är synd att hon inte utnyttjar sin röst till att sjunga rena soullåtar – den passar verkligen inte covers av Yeah Yeah Yeahs och My Chemical Romance. En känslig tolkning av Eurythmics Here Comes the Rain Again räddar skivan från ett bottenbetyg.
