Att Lordi vann Eurovision 2006 förstår jag. Deras monsterutstyrslar är häftiga att se på. Syftet är att se coola ut, men utklädnaden utgör också ett väldigt bra distraktionsmoment från musiken. Jag skulle nöja mig med att skrämmas av deras barnvänligt demoniska alteregon, men Mr. Lordis skamlösa falsksång sätter en betydligt värre skräck i mig. Denna förfäran slår sig rot i finländarnas låtar och kristalliserar sig i tafatta försök att återvinna körrefränger från 80-talet. Kontrasten i deras extravaganta image mot denna lätta axelryckning till musik är svartvit. Ett monster utan tänder.
Skivbolag:
Artist:
