Intresset för överstyrd slammerrock från Göteborg har sällan varit större och om bara en droppe av hypen kring Soundtrack Of Our Lives (värst vad många gamla Union Carbide-fans det tycks finnas för tillfället...) spiller över på Cry så har de en stor publik i vardande, med detta sittandra album. Och inte mig emot. Som gammal Nomads-fanatiker kan jag inte låta bli att tycka att det låter lite pojkaktigt ibland, utan den där verkliga nerven i attacken. Men det är otvetydigt underhållande, när man kastas från rena Dictators-larmet i Wrong attitude till halvfalsk Stones-country i Leavin onyour mind. Cry behärskar garagerockens attribut till fulländning, från Lyres-orgeln i Valentine och den snyggt frammixade tamburinen i Ramblin mantill de kärleksfulla blinkningarna till 13th Floor Elevators och Love. När de sedan ogenerat kliver över i rena popkvarter med From a whisper to a scream är leendet bredast möjligt.Dödspilotsrock? Nej, det här är betydligt snällare än så. Men titeln på förra albumet kan gott gälla det här också. Jackpot, kort och gott.
Skivbolag:
Artist:
