Jeff Mills

Jeff Mills har tröttnat på filmer fulla av hiphop och rock'n'roll, när det är uppenbart att de mer minimalt, abstrakt seende regissörerna skulle ha så mycket bättre användning för techno. Alla producenter vill väl göra filmmusik, men Mills är nog mer lämpad än de flesta, då flertalet av hans releaser på hans etikett Axis har varit ett slags soundtracks till olika företeelser - månfärder, Atlantis, människan, framtiden. Men filmbranschen vet tydligen inte sitt eget bästa, och techno för majoriteten av amerikaner är Chemical Brothers och The Prodigy - samma gamla hiphop och rock'n'roll. Lösningen blir så klart att, som Giorgio Moroder gjorde på 80-talet, vända sig till Fritz Langs stumfilmsklassiker [I]Metropolis[/I] från 1926. Att Mills tar sig an [I]Metropolis[/I] har mer än en anledning. Mills har ju alltid varit lika mycket "afro-germanic" som "afroamerican" och filmens budskap nuddade Jeff Mills och Mad Mike Banks vid redan på Underground Resistances första tolva [I]The Theory[/I], som inleds med Star Trek-samplingen "the needs of the many outweigh the needs of the few". Om det nu krävs science fiction för att sälja marxism till Amerika så är inte Mills den som bangar. Och musiken är fullständigt värdig Fritz Langs och hans fru Thea Von Harbous vision om ett framtida (nutida?) samhälle där en majoritet arbetare upprätthåller en liten elits rikedom. Mills har till och med klippt om filmen så man får hoppas att hans version kommer att kunna upplevas på bio. För det är ju filmmusik det handlar om här. För musikens egen skull lyssnar vi hellre på Mills två andra album från i år, [I]Every Dog Has Its Day 1[/I] och [I]2[/I] - skivorna som är alltför limiterade för att förändra nutidsmusikens riktning. Men som kan förändra ditt liv till det bättre, om du är snabb. För Mills musik är verkligen ett soundtrack till en ny skönare värld. Som han skrev på en skivetikett nyligen: "Tomorrow is a perfect reason to strive."