Efter ett flertal genuint uppskattade mixtapes var det många som blev besvikna på den glammiga riktning J. Cole gick i med sin storbolagsdebut. Samtidigt var det kanske två säljmässigt framgångsrika album som behövdes för att han skulle kunna släppa ett album titulerat efter sitt barndomshem, utan features eller radiosinglar. 2014 Forest Hills Drive är ingen klassiker, men väl Coles bästa, och hundra procent autentisk. Innan det blir bitvis väl preachy i albumets mittenparti bjuds vi på Jermaine Cole i sitt esse, relaterbart historieberättande utan töntiga one-liners, över tilltalande soulsamples och hans visserligen återkommande men i det här fallet välkomna trumstrukturer.
Fler musikrecensioner
Diza Guava – Autokritik
"Guavas uttryck är sensuellt och lekfullt men det har ett tydligt allvar till sig."
Serpentwithfeet – Grip
"Det är en fin linje mellan sexig och hissmusik."
Idles – Tangk
"Bristol-gruppen lämnar politisk ilska, tonar ner på personliga trauman och släpper fram kärlek."
Mother Mother – Grief chapter
Efter Tiktok-viralitet släpper bandet sitt nionde album.
Paloma Faith – The glorification of sadness
"Högt och lågt när Paloma bjuder på en skilsmässoplatta."
El Perro del Mar – Big anonymous
På det nya albumet utforskar Sarah Assbring det egna inre mörkret efter att ha förlorat flera närstående.