När det här albumets föregångare släpptes 2009 var Gucci Mane i ropet, med hypad streetsingel och Usher-gästad radiodänga. Sedan dess har det gått utför. Han har tatuerat en glasstrut i ansiktet och åkt in och ut ur finkan fler gånger än alla hans vapenförtjusta rapkollegor tillsammans. Hans musik låter också precis så hafsig och oinspirerad som man kan förvänta sig från någon som ska spendera nästkommande 20 år i fängelse. Det 17 spår långa albumet bygger på samma generiska trapsound, lika trött utfört hela den dryga timmen igenom. Albumets enda ljusglimt är sista spåret, där han ber om ursäkt för det levnadssätt han ägnat föregående 16 låtar åt att glorifiera.
Skivbolag:
Artist:
