Betyg:
Skivbolag:
Stad:
Artist:
Det som brukar klä legender allra sämst är när de känner sig tvungna att visa sig nere med vad som händer bland kidsen.
En Smog-cover och en Kanye West-sampling på Gil Scott-Herons första album på 13 år skulle alltså kunna tolkas som illavarslande. Om man inte känner Gil Scott-Heron.
För de senaste årens relativa tystnad, orsakad bland annat av ett par turer till Rikers Island för att avtjäna drogdomar, har inte på minsta sätt mattat vare sig hans poesi, hans samhällskritik eller hans rösts glöd. Den sistnämnda är kanske en liten aning skrovligare än förr, men både auktoriteten och timingen är bibehållen, och där bakom är mullrar beats och elektronik i en modern produktion signerad skivbolagsbossen själv. Gil Scott-Herons statements är mer introverta än politiskt explicita, men minst lika rättframma i iakttagelser som "If I hadn't been as eccentric, as obnoxious, as arrogant, as aggressive, as disrespectful, as selfish, I wouldn't be me". Och den där Smog-covern, tillika skivans titelspår, är kanske den mäktigaste avskalade cover vi hört sedan Johnny Cash gjorde Hurt.
Efter 28 minuter är det över, och då är en del av dem talade avbrott. Men från Gil Scott-Heron år 2010 gläds vi åt det lilla. Det är ju så stort.
2 kommentarer
Skriv kommentar