Det är glädjande att kunna konstatera att Henry Rollins till sist har lyckats släppa ifrån sig en riktigt hyfsad platta. Det finns ju inget värre än människor som får oförtjänt mycket uppmärksamhet sett till vad de presterar, och gudarna skall veta att Henry är en av dem som bäst personifierar detta. Att hela hans uppenbarelse och musik dessutom alltid utstrålat arg, patosfylld wannabe-intellektuell amerikan har åtminstone fått mig att ogilla honom skarpt.
Ilskan är till stora delar fortfarande intakt, men texterna blir inte lika irriterande övertydliga när de ackompanjeras av skön hårdrock. Här har Henry nämligen släppt det mesta av den supertrötta och likstela experimentjazziga sörjan från förr och i stället fokuserat på Pure Rock. Mindre hjärna och mindre pretentioner, ett nytt kompband och pallvis med adrenalin. Det låter hårt på rätt sätt; det svänger på ett skönt sätt. Inte på alla 13 spåren, men på tillräckligt många för att man skall gilla plattan. Om Henry gjort detta med berått beräknande eller om han faktiskt vill låta så här är jag inte rätt man att avgöra, men är detta ett utslag av att vilja låta "rätt" har han lyckats maskera det bra. Att Wayne Kramer skrivit två låtar på plattan är i sig inte så mycket att yvas över numera; det var ju väldigt länge sedan han gav oss något värt att lyssna på. Men att göra en cover på Thin Lizzy ([I]Are You Ready[/I]) är alltid rätt. Henry har släppt en bra soloplatta för första gången. Grattis!
Skivbolag:
Artist:
