Afro-Mystik från "the Bay Area" har ambitionen att smälta samman modern dansmusik med traditionella latin-rytmer. Hmmm, dels är den idén ganska gammal vid det här laget och dels förstår jag inte vem som skulle välja den här oändligt mycket tunnare kaliforniska varianten, när det finns etiketter som Spiritual Life, Ibadan, Wave och Nitegrooves.
Live-spelade instrument verkar inte kunna få liv i den kliniskt digitala produktionen. Beats och samplingar är ihopsatta på rätt sätt, men vad hjälper det avsaknaden av själ. Dessutom är två låtar fulla av rim från en MC som berättar att han är med i en dålig b-film, att han är en "afro Japanese muslim communist terrorist leftist..." och att han kanske borde vara på MTV. Kanske det, men för mig påminner rappen mest om crazy-grupper som Fishbone och 24/7-Spyz (som väl ingen kommer ihåg längre?). Är man väldigt snäll kan man associera texternas tomhet till en författare som Bret Easton Ellis. Men där Ellis ägnar varje mening åt att bekämpa tomheten, meningslösheten och ytligheten låter Afro-Mystiks texter mest lättsamt skojiga, och det är slöseri med utrymme!
Afro-amerikansk musik har alltid varit viktig musik på ett eller annat sätt. Från blues till techno och vidare. Socialt medveten, politisk, religiös - den har alltid haft ambitionen att förändra tillvaron till det bättre, att inspirera människor att lyfta sig över svårigheter och skapa en bättre värld.
Däremot har den amerikanska musikindustrin alltid föredragit blekare kopior av samma musik - den blir ju mindre farlig då - och det känns som om Afro-Mystik fortsätter den långa traditionen som går ut på att ta bort själen ur svart musik för att göra den mer lämplig för radiobruk. [I]Future Tropic[/I] blir säkerligen en stor inspiration för Madonnas nästa album.
Skivbolag:
Artist:
