Först Skogen Brinner och nu Flykten - det där med hård 70-talsrock'n'roll på svenska är stort i år. Men om Skogen Brinner är Push Dakota, TT och fjunmustasch, och möjligen en Fantomen-prenumeration dessutom, så är Flykten snarare mc-kort, Pripps export och helskägg, kompletterat med ett SSU-medlemsskap. Här finns groove-ansatser och antydningar till proggressiv rock, och framför allt finns här gedigen urkraft och ett knippe skitbra rocklåtar med egen identitet och mycket mod. Få rock’n’roll-band skulle våga göra en Massive Attack-cover, och ännu färre har modet att inleda en blytung stonerlåt med en samtidigt romantisk och grammatisk reflektion ("kärlek är ett verb”). Du kanske känner att nånting är fel med subtil samhällskritik och mindre subtilt inklippta kungacitat är en av flera höjdpunkter, som kan sorteras enligt principen ju snabbare och hårdare desto bättre. Det innebär att skivans andra halva med bland annat en försvenskad och mäktig Black Rebel Motorcycle Club-tolkning är allra vassast.
