Efter att ha spelat Eagle-Eye Cherrys efterlängtade debutalbum omoch om igen ungefär hur många gånger som helst är det bestående intrycketen gnagande känsla av att jag inte koncentrerat mig tillräckligt. Låtarnasom virvlar genom huvudet känns som kardborrebanden till favoritskornabrukade bli när man var liten: så flitigt använda att de inte längre hakari varandra. Eagle-Eyes lite hesa sång, gnisslet från hans fingrar över denakustiska greppbrädan, den sordinerade trumpeten över pianointrot i detavslutande titelspåret, texterna byggda av de iakttagelser och tankar hanristat in i sin blåskimrande dagbok på tunnelbanan mellan teaterlektionernapå School of Performing Arts och den lilla hemstudion i Brooklyn - alltflyter ihop till en behaglig men dessvärre lite för jämntjock ljudmassa.
Hur vackra spåren än är fastnar de inte, utan bleknar långsamt bort för attdö i samma sekund som skivan slutar snurra. De blå tonerna har blivit grå.Det betyder inte alls att Desireless är någon dålig skiva. Tvärtom är denen av de bästa svenska alstren jag hört i år, med tolv både smarta ochbegåvade små kompositioner. Låtarna fungerar i stort sett i vilketsammanhang som helst och glider avspänt mellan flera olika genrer. Då ochdå slår renodlade popinfluenser igenom, stundtals vilar melodierna motfolksoul och ibland mot jazz. Men fundamentet är en djup blues - den sortssjälvklara vemodighet som inte behöver någon självömkan. Eagle-Eyekonstaterar helt enkelt hur verkligheten fungerar mer än han klagar överden. Bjuder nästa skiva bara på lite mer dynamik, fler pärlband av djupblåistället för ljusgrå toner och ett par verkligt medryckande refränger, kanden bli precis hur bra som helst.
Skivbolag:
Artist:
