You Swedish straight edge hardcore-lovers, are you out there? Alla ni fem inte situerade i Umeå. Högt räknat. Snapcase släpper nytt - något som orsakat rusning till butiken för sex, sju år sedan när hardcore var genren som gällde om man skulle vara riktigt på. I dag lär få bry sig.
När Snapcase dessutom valt att vara trogna sina dåvarande musikaliska ideal lär detta inte ge något utslag vare sig på försäljnings- eller hipphets-mätaren. Det skriks, tokriffas och jobbas med jättemycket av allting hela tiden. Avsaknaden av nyanser är total, variationen är obefintlig liksom svänget och intentionerna att skapa minnesvärd musik.
Av svensk hardcore värd att nämna finns inte mycket annat än Teddybears ultracoola debut-EP [I]Extra Pleasure.[/I] Samt i viss mån Refused och då för deras konsekvens att inte vända den musikaliska kappan totalt efter rådande kastvindar. De flesta av oss insåg ju väldigt snart vilken extremt tunn soppa detta var. Hur torftig, fantasilös, klumpig och obegåvad den lät i de flesta fallen.
Skatepunkhaussen och intresset för nya hardcore-besläktade band som Rage Against the Machine och Biohazard var två skäl till denna märkliga genres plats i solen. Samt att hippa Beastie Boys och Henry Rollins hypade punkveteraner som Sick of It All, Black Flag (där Rollins själv sjöng) och Fugazi. Tämligen ihåliga referenser, som synes. Därför är det helt på sin plats att hardcoren är tillbaka på ruta ett. Återbördad till marginalen, endast intressant för ett vilset fåtal musikaliskt ointresserade individer. Precis som symfonirock, gothrock, white metal eller acid jazz, för att nämna fyra andra tragiska obegåvade släktingar. Hoppas detta var sista dödsrycket. När kommer LOKs nya för resten?
Skivbolag:
Artist:
