När De La Soul brakade in på hiphopscenen 1989 med sitt banbrytande debutalbum 3 Feet High and Rising var det tre saker som utmärkte dem. Det ena var deras underbart fria, spontanta och eklektiska val av samplingar, det andra var deras image som anti-macho och smarta, och det tredje var deras fäbless för humorskits som fick skivan att låta som en flummig radioteater. Det är det tredje karaktärsdraget som de plockar upp och utvecklar på sitt åttonde album, det första på åtta (!) år och det första utan DJ:n Maseo. First Serve är en sammanhängande berättelse, ja en rockopera, om två fiktiva rappare, Jacob och Deen. Vi får följa dem från pojkrumsdrömmar till genombrott till bråk och splittring och slutligen till återförening. Det är en historia man kan gäspa åt om man inte ser konceptet som gruppterapi för De La Soul. Trion har aldrig officiellt splittrats, men de har under sin långa karriär fått handskas med såväl framgång som föredettingstatus. Varför har det gått så lång tid sedan förra skivan? Varför är inte Maseo, ”Plug 3”, med denna gång? Varför avslutades aldrig albumtrilogin Art Official Intelligence? Varför slutade gruppen göra sina egna beats, något de var så bra på? Alla frågor, alla tvivel, all frustration, all tid – det anas mellan raderna på First Serve. Det är en hiphopsaga om två barndomsvänner som hittar tillbaka till varandra. Det är mer en intressant självbiografisk fejkdokumentär än en grym rapskiva.
