På sitt fjärde album har Cut Copy lämnat hitsen därhän (tänk Take Me Over, Lights & Music eller Saturdays), borta är allt som låter rakt eller omedelbart. Istället är spåren så lika varandra att de flyter ihop till ett enda beghagligt svävande mixtejp. Utöver släpigheten känns också det genomgående temat, en lam flirt med New Age, i samklang med rådande riktningar inom poppen. Men det ligger också en tung retrofilt över den luftiga produktionen. Housepiano samsas med vad som stundtals låter som en pastisch på Bobby Gillespies allra släpigaste röst anno 1991. På sina ställen också ackompanjerat av acidknorr från samma era. I Take me Higher lightsamplar austaliensarna det allra bästa från skiftet mellan 80- och 90-tal, där britpop och dans smälte samman, The Stone Roses. Men på Free Your Mind saknar Cut Copy helt vad ’Roses en gång hade, låtar starka nog att överleva hajp och beröra genom tid.
