Rappare som anammar influenser från house och electro använder oftast influensen som en krydda i ett sound som i grunden är ganska traditionell hiphop – det hörs i tempot och i temperamentet. Azealia Banks gör dock musik som sömlöst integrerar de två världarna. Hon rappar kaxigt med ett fint flow, men hon stjäl aldrig uppmärksamheten helt och hållet från de pumpande, rörliga beatsen och de melodiösa (men inte alltför publikfriande) refrängerna. Vad hon rappar om är fullständigt oväsentligt, något som hade kunnat bli tröttsamt i albumformat, men på denna EP med fyra pigga dansgolvslåtar låter hon perfekt. Vad man hade kunnat önska är lite mer äventyrliga produktioner – fusionen av det tidiga 90-talets muntra housepop och 00-talets mörka tech house, Baltimore club och ghetto tech är inte särskilt ny längre.
