Amanda Jenssen har valt att tona ner såväl retroinfluenser som Idoltendenser på sin andra soloskiva, och kvar finns… Tja, man hade ju hoppats på Amandas personlighet, men också den har fått stryka på foten. Vilket är fruktansvärt synd. Som bäst är Jenssen när hon låter den makalösa rösten ta plats, som sämst när hon dränker den i bluesgungiga körer och trumpeter. Och varför en så uppenbart cool och skarp kvinna framför så mediokra, pastichtyngda texter övergår mitt förstånd. Hon kan bättre än så här.
Skivbolag:
Artist:
