När Abidaz rappar lyssnar man. Hans röst och ordval ingjuter så mycket respekt att man gärna släpper allt annat och mer uppmärksamt än vanligt lystrar till varje stavelse.
Vid det här laget är hans historia känd. Aktiv sedan mitten av nittiotalet med rapduon Josh & Abel/Chapee N Chess var det språkbytet från engelska till svenska som banade väg för den explosion i Abidaz-hype som har präglat svensk hiphop de senaste två åren. När han nu, vid 32 års ålder, släpper sin solodebut gör han det som en fulländad rappare. Han skiftar felfritt mellan olika flows, som alla håller intresset uppe och gör att annars simpla låtar överraskar. Och han visar prov på en sällsynt förmåga att gestalta olika känslor och ämnen, från ångestfyllda spökhistorier (Benägen) och självsäkra utmaningar (Kvalitet & Kvantitet) till självutlämnande brev till dottern (En dag) och råa verklighetsskildringar från samhällets utkant (Stängda fönster).
Producenten Stress ska ha en särskild eloge för att ha komponerat ett fantastiskt soundtrack för Abidaz att skina på. Beatsen doftar smutsig asfalt, men flera av dem låter ändå som en försiktig hoppfullhet och fungerar som tunna solstrålar som kämpar sig igenom ett annars nattsvart molntäcke. Dessutom är kemin mellan rappare och producent omistlig och på samma sätt som In & ut låter som nittiotalshiphop som har körts genom ett 2013-filter, låter Stress och Abidaz som en modern Dr. Dre och Snoop Dogg- eller DJ Premier och Nas-kombination.
När jag intervjuade Abidaz nämnde han att han själv inte gillade låten Jag vet för att den är okaraktäristiskt mjuk, och det är det enda snedsteget på In & ut – den låter aningen malplacerad och som att den saknar det hjärta som bultar så hårt på resten av låtarna. Men vad gör det när man istället bjuds på årets hårdaste låt (Röd, blå, grön)? Rap på svenska från Robyn (Nitti5)? Eller introduceras för en ny generation svenska rappare från Afrikas horn (Stänger ner)?
In & ut är årets bästa rapalbum och en modern svensk klassiker.
Läs mer här.
Skivbolag:
Artist:
