Italien är ett styvmoderligt behandlat land i Sverige. I Sverige tror vi att italienare har mammor vars bröst är stora som aktiverade air bags, saknar tänder och lagar all sin mat utomhus framför en kamera tillsammans med Paolo Roberto.
Vidare ser vi ungdomar, vuxna människor och pizzabagare med rutiga byxor och keps susa fram på vespor med en espresso i ena handen och en herrhandväska i den andra (I Neapel är handväskan utbytt mot ett maskingevär, alternativt en träklubba). Allt detta är naturligtvis djupt beklagligt.
Det finns ett annat Italien. Ett Italien vars kök bubblar av det molekylära eller det djupt traditionella, ett kök som inte frossar i tv-mässig olja eller gulligt rullade gnocchis. Vi ser aldrig detta då vi bor i Sverige. Vi ser det inte i Italien eftersom vi är så hjärntvättade att vi letar efter något som liknar ett klipp ur Lady och Lufsen eller, Gud hjälpe oss, Paolo Robertos syntetiska leende.
Det vi behöver är motbilder till ovan tjocka hinna som ligger som ett tungt täcke över vårt land och medvetande. Det får vi inte på Pasta Etc. Restaurangen ser inte allvarligt på den italienska traditionen. De har valt en lite lättare och folkligare, ”svensk”, väg.
Här finns lite ”lyxigare” rätter som till exempel Saltimbocca alla romana och Filetto Gorgonzola för 225 respektive 155 kronor. Pastarätterna ligger mellan 95 och 150 kronor, men inte något alternativ ger komplex eller genuin smak. Pasta Etc har inte satt ribban högt. Det är synd. Den italienska mattraditionen är värd bättre.