Jag äter, alltså finns jag. Jag kräver bra mat, alltså är jag en människa. Jag beställer in och äter allt på menyn, alltså är jag en krogrecensent. Jag äter på Mrs Brown, alltså får jag den mest kompletta, den sexigaste, garanterat mest prisvärda, roligaste, kaxigaste och just därför bland den bästa maten i stan just nu. Särskilt desserterna. Tveka inte.
För det mesta svider det till lite när man dricker vin på krogen. I kreditkortet då. Det ska det inte behöva göra, och här är Mrs Brown verkligen ett gott föredöme. Vinerna under 300 kronor är riktigt spännande och de runt det dubbla är excellenta. Drinkarna är proffsiga och avecen håller snälla citypriser. Ovanligt men sant.
Den visuella helheten är varken krystat konceptuell eller ogenomtänkt, nej allt håller en ganska tillbakalutad profil. Modernt, men kanske en smula anonymt. Färgskalan går därför mest i behärskade nyanser av svart och, ja, brunt. Som barn var jag alltid nyfiken på flygplanens cockpit, precis som alla andra barn. Idag är det de öppna restaurangköken som hypnotiserar mig och Mrs Browns stålblanka kök är en välvillig magnet mitt i lokalen som jag graviterar mot på samma sätt som en pojke dras till en Concorde. Stål, action och eld är fantastiska stämningshöjare.
När jag åker helikopter vill jag att min pilot ska ha ett stort antal rutinerade flygtimmar bakom sig. Och när jag går på krogen vill jag att servicen ska vara kunnig, rutinerad och rapp. Enkelt men viktigt. Stora delar av servicepersonalen på Mrs Brown är tyvärr fortfarande grön. Bland annat förblir den ena vinflaskan oöppnad på bordet i tjugo minuter. Ett annat vin, med skruvkork, får jag visa den charmigt blyga servitrisen hur man öppnar och vissa väntetider är opåkallat långa. Men de är trevliga och glada, vilket i alla fall är de första och viktigaste stegen i en av Sveriges tyvärr mest undervärderade yrkesbanor.
Stad:
Lokal: