Om Sverige hade varit Frankrike, om Göteborg hade varit… låt oss säga Lyon, så hade Magnus och Magnus haft en stjärna i Guide Michelin.
Utan tvekan. Vi har ätit på ett flertal små enstjärniga restauranger på franska landsbygden som inte skulle klara sig en sekund i en jämförelse med Magnus och Magnus. Well, vi lever inte i en perfekt värld och det är egentligen ingenting vi behöver gråta för; det är inte stjärnan vi äter. Utan maten.
Maten på Magnus och Magnus är fenomenal. Kock och Vin och Magnus och Magnus är våra favoriter i stan just nu. En kycklingleverterrine med betor och griskind är en upplevelse. Vi åt en liknande på Fat Duck och den här är up there. Griskinden och torsken likaså. Splendid. Men. Det riktigt stora utropstecknet är vinerna. Vinpaketen i stan (28+ undantaget) är oftast väldigt, väldigt tråkiga. Inte på Magnus. Här dricker vi en Dominus 01, en Puligny Montrachet från Alain Chavy, 07 och ett fantastiskt vin från österrikaren Willi Opitz, mästare på vita viner, också den en 07:a. Eller vad sägs om ett eiswein från Babl? Roligt, inte sant?
Vin är något av en tradition vi inte talar om i Sverige. Kunskapen bland gäster är låg. Kanske är det därför restaurangerna över lag bara ”pyntar” med bra producenter och trevliga hus, för att sedan servera och sälja ganska mediokra andra- och tredjeviner från stora kooperativ. Inte på Magnus. Här styr passion och intresse. Det tackar vi för.
