Vid sidan av Kvilletorget ligger en restaurang som hade kunnat ligga var som helst mellan Höör och Haparanda. Vi har alla vandrat runt i en avlägsen stad, känt behovet av pubburgare och en stor stark, gått in på det där haket med mörka träväggar, skum belysning och Jamersonlogor samt ortens A-lag vid spelmaskinerna. Just det gör att man direkt känner sig som hemma i den murriga lokalen.
Stammisarna som kommer efter mig får beställa innan. Det är bra, för en stammis är mer värd än en snorkig recensent.
Polisbilarna cirkulerar utanför men det är lugnt och skönt både i lokalen och området.
Det finns två menyer, den vanliga lokalkrogsmenyn med kött och en i princip identisk fast vegansk. Vi kör enbart veganskt och jag frågar vad det är för slags chorizo:
– Öh, vegansk? blir svaret och det får väl duga.
Lasagnen är i stort sett menlös, behöver mer kräm, krydda och innehåll. Chorizo- och potatisgratängen är lite bättre men ingenting jag kommer att vakna i natten och längta efter. Däremot är den vegetariska seitan-biffen riktigt god – den står ut mot de andra rätterna. I 99-kronorsklassen sticker den också ut prismässigt men då är det en bra mycket större portion. Husets öl är Falcon och jag är lite störd på att den kostar 41 kronor, men vad ska man göra dessa dagar?
I stort är det bra och oväntat att det i Kville finns ett ställe där veganer och allmänheten kan äta samma kvarterskrogkäk utan att kocken vrider sig och serverar stekta grönsaker, fyllda paprikor och tjafs som ens djurälskande vänner alltid erbjuds på andra ställen.
Texten har även publicerats i Nöjesguiden nr 02, 2014.
