På engelska kallas det grazing, att beta, sättet som vi tenderar att äta på i dag. Små portioner, här och där. Scenariot är dystopiskt. I stället för att samlas över tallrikarna tar vi något på väg, på egen hand. Selectaautomater i stället för söndagsmiddagar.
Fenomenet frukostrestauranger med öppet hela dagen går att inordna i samma mönster. De är möjliga tack vare en uppluckrad arbetsmarknad, där arbetstider saknas och ett ledigt eluttag är lika med en arbetsplats. Greasy Spoon, den brittiska frukostrestaurangen som öppnade på Tjärhovsgatan sommaren 2014, är ett tydligt exempel. Här betalar man inte bara för maten, utan för att få sitta länge. Det är något av antitesen till dagens lunch, det prisvärda mål som anställda tvingas slänga i sig för att hinna tillbaka till skrivbordet i tid.
Mellan klockan 07.30 och 11, det vill säga normal frukosttid, erbjuder Greasy Spoon en handfull mindre paket omkring hundralappen. Men en lagad, mättande frukost går på 150-200 kronor. Med det sagt är det mesta gott. Bryggkaffet är extremt bra, juicen färskpressad. Banangröten (60 kr) är söt och fluffig. Söta är även de skotska pannkakorna (89 kr), närbesläktade med stekt sockerkaka och serverade i ett lass av diabetesutmanande proportioner. Eggs Arlington med rökt lax (139 kr) på engelsk muffin är oklanderligt tillagad, med perfekt syrlig hollandaise. Paradrätten Full English Breakfast (139 kr) brister däremot något i omsorg. Korven är härligt köttig och äggen perfekt stekta. Men det vita brödet är torrt och resten av tallriken smakar uppvärmt.
Det här är en notering som gäller inte bara för Greasy Spoon utan för många krögare av i dag: allt blir faktiskt inte godare bara för att man häller över det i en gammal, urtvättad glasburk.
Läs även: Greasy Spoon vill göra Stockholms lunchutbud mer brittiskt.
