Första intrycket av restaurang Café de Paris är precis så franskt som man på förhand skulle kunna föreställa sig. Ur högtalarna strömmar Edith Piafs omisskännliga pipa och inredningen går i rött och guld. Så långt allt väl. En emokypare dyker upp vid vårt bord och delar ut menyer, varpå han försvinner spårlöst i 20 minuter. När vi väl får beställa står emokyparen nonchalant utan vare sig block eller penna. Detta skapar en situation som ibland kan imponera på gästen, men då gäller det att man kommer ihåg alla beställningar. Vilket något längre fram under sittningen inte visar sig vara fallet.
Café de Paris skryter gärna om att vara den enda restaurangen på Södermalm som serverar i Waguykött från Värmvik Säteri. Detta i form av hamburgaren Shogun som är varumärkesskyddad och serveras med pompa samt några såser. Ett par av dessa tillsammans ett mixat grillspett och en gödkalventrecote får utgöra beställningen som ska läggas på minnet med stekgrader och allt. En kort tid förflyter medan musiken övergår till Alanis Morissette och den frankofila känslan börjar falna lagom till att våra beställningar börjar levereras. Entrecoten visar sig vara urfin sett till köttets kvalitet, men dessvärre nästintill okryddad. Den frästa svamp som menyn utlovade består av två förvisso trevliga men ganska små champinjoner. Grillspettet är desto bättre, faktiskt riktigt bra. En halv meter blandade charkdelar som både är välsmakande och av perfekt stekgrad. Båda rätterna kommer med en trio såser av varierande karaktär och kvalitet, där signatursåsen lyckligtvis är den som utmärker sig ur båda aspekterna.
Det mousserande vin som beställts av två personer hälls upp i fyra glas, och ölen som beställdes till burgarna verkar inte ha rymts i minnescentralen. När vi påkallar personalens uppmärksamhet för att påpeka detta visar det sig att de själva står och äter i matsalen. Men hur var i Wagyuburgaren, undrar ni nu. Jo, den smakade faktiskt utomordentligt bra men var till storleken jämförbar med Mariekexet man får i en Happy Meal.
