Buenos Aires 72

Sydamerikanskt käk har länge varit en bristvara i hela landet, men nu har en argentinare slagit upp portarna på Möllan. Det är alltså med stor nyfikenhet jag och mitt middagssällskap besöker Buenos Aires 72, vars koncept baseras just på Buenos Aires anno 1972.
 

Lokalen är elegant på ett lågmält och avslappnat sätt med väggar och tak målade i mörkgrönt och ett piano till förfogande för den som behagar spela. Vi beställer in varsitt glas av husets röda medan vi undersöker menyn. Förrätterna ligger alla under hundralappen och vi beslutar oss för provoletan och wildcardet lingua (tunga, för den som hamnat på efterkälken med latinstudierna).

 

Provoletan är grillad till perfekt halvsmält konsistens och har fin sälta. Den har sällskap av grillad paprika och ett rejält lager örtig chimichurri variant mild. En perfekt matbit att dela på när man bara dyker in för ett glas vin med en vän. Tillfredställande, prisvärd och precis aningen för stor för en person. Förrätt nummer två är även den en rejäl anrättning och består av bräserad bifftunga i en grådaskig färg som räddas upp av samma gröna chimichurri som vi redan stiftat bekantskap med samt en enklare sallad. Nå, tunga ska under inga omständigheter dömas efter kulören, men konsistensen är tyvärr inte den orgie i mörhet som vi hoppats. Det verkligt problematiska med denna rätt är dock garnityret: picklad paprika som badar i extremt vinägerstinn lag. Syran är tyvärr till och med för vinägerlovers alldeles för intensiv, den utrotar effektivt spår av andra smaker.
 

Stämningen är intim och okonstlad men personalen är på tårna och månar om sina gäster. Den lite klyschigt romantiska bild jag har av viben i sjuttiotalets Buenos Aires infrias mycket tack vare inredningen som har det där lite bistroeuropeiska över sig men samtidigt uppenbart är influerad av det sydamerikanska, inte minst då alla i personalen pratar spanska och för lågmälda men ivriga samtal över bardisken med varandra och andra. 

 

Som väntat är det tydligt att paradnumret bland huvudrätterna är kött i stora lass. Vi väljer ryggbiffen för 295 kronor och den är verkligen fantastiskt god i sin enkelhet, perfekt tillagad och smakrik utan onödiga komplikationer. Till samtliga kötträtter serveras potatismos, en skål med den tidigare introducerade chimichurrin samt ytterligare en med den vinägerdopade paprikan. Köttet är verkligen stjärnan i denna rätt och även om moset är top notch blir vi lite uttråkade av upprepningen av tillbehören från förrätten. Vårt sällskap väljer bland de vegetariska alternativen (som tyvärr inte är allt för många) och beställer in raviolin (155 kronor). Den har perfekt tuggmotstånd och fyllningen av spenat och ricotta är krämig men luftig.

 

Vi lämnar Buenos Aires 72 ordentligt mätta och utan jättehål i plånboken. Rätterna överlag är lite för stora och ibland bristande i finess, men Buenos Aires 72 är opretentiöst, har mycket karaktär och vi ser fram emot att återvända.