Spring Breakers

Sebastian Lindvall 11:41 17 Jun 2013

Svenska sport- och påsklov erbjuder kalenderluckor som förvisso kan fyllas med sprit och toplessdans – men det är knappast en ungdomsepidemi liknande ett spring break. Öppningsscenen i Spring Breakers är ett frosseri i nakna bröst, skakande rumpor, falliskt ölsprut och plågsam dubstep. Det skulle enklast avfärdas som en sexistisk studie i dålig smak, men det vore också att blunda för en mästerligt kamouflerad djupdykning i den amerikanska populärkulturens kloak. Det provocerar just för att det låter, känns och ser ut precis som den avloppsränna som skildras. För regin står Harmony Korine, som slog igenom med smutsfläckarna Kids och Gummo, och här gör en extremt effektiv kulturell appropriation som doppar uttryckspaletten i mättade färger, neonbelysning och kroppsvätskor från en förlorad generations semesterbilder. 

Disneytjejerna på rollistan får sin prydhet rostad och upprökt i ett tidigt stadium, efter att deras ungdomsmaffia rånat ett snabbmatshak för att finansiera sitt vårlovsäventyr i ett solkysst Florida. Där möter de Alien (James Franco i sin bästa roll någonsin), en Charon i hawaiiskjorta som leder den våldsamma färden mot underjorden med bländande grills och enorm swagger. 
 
Ska man skratta eller gråta? Bådadera, blandat med rejäla doser obekväm förvirring. Allt smuts i Spring Breakers placeras som på ett altare och utsätts för sådan distanslös dyrkan att upplevelsen till slut blir renande. Sex, sol, knark och katharsis – ett oväntat recept för sommarens bästa film.
Genre: 
Skådespelare: 
Manus: 
Regi: 

Fler filmrecensioner