När Michael Bay försvarar sina filmer brukar han säga att han gör underhållning för tonårspojkar. Att tonårspojkar bara skulle bry sig om booty, pussy, tits, speed och abs tror jag dock är ett missförstånd, ungefär som att Lundin Petroleum bryr sig om mänskliga rättigheter. Pain & Gain är en märklig historia om ett gäng löjligt pantade bodybuilders som kidnappar, torterar och sedermera mördar rika människor för att slippa hjälpa tjocka tanter träna bort bilringarna. Tydligen bygger den på en sann historia, ett påstående som givetvis sätts i gungning så fort man börjar läsa om filmen. Sant eller inte så står det iallafall snabbt klart att varken bögskämten eller de absurt sexistiska kvinnoporträtten är bärande i ursprungshistorien. Det är något som Bay helt enkelt valt att ha med eftersom han tycker det är underhållande. Vilket man kan ha svårt att förstå om man nu inte råkar vara regissörens schablonbild av en tonårsdude.
Det enda jag egentligen tänker på när jag ser filmen är att det är synd att osäkra människor kommer trycka in Harmony Korines Spring Break i samma manschauvinistiska fålla som Pain & Gain när den ena är en komplex satirisk generationsskildring och den andra skit.
