One hit wonder-bandet Dyke Hard kan inte längre leva på gamla meriter. Det enda hoppet för att rädda karriären verkar vara att bege sig ut på en roadtrip mot en tv-sänd rocktävling, men resan dit försvåras när en hemlig fiende gillrar diverse fällor. En cyborg, ett sexlustande spöke, ninjas och roller derby-gäng, bara för att nämna några. Allt detta i en värld där glittrig suspensoar känns som en självklar outfit.
Dyke Hard är en b-filmshyllande queerkomedi med musikalinslag. Regissören Bitte Anderssons bakgrund som serietecknare lämnar avtryck i bildspråket med närbilder på knytnävar som möts och rörelser i låtsas-slowmotion. En berättelse där det goda alltid segrar. Filmen präglas av hemmagjorda specialeffekter, överspel och falsksång, vilket är lätt att se förbi i en så avväpnande kontext. Detta är nämligen en lågbudgetfilm som inte utger sig för att vara något annat. Snarare vinner komiken på de kreativa lösningar som krävs av en låg budget, vilket också medför en frihet att ta ut svängarna.
Somliga har redan kultförklarat Anderssons långfilmsdebut, vilket kanske är tidigaste laget, men likväl välförtjänt. Det är normkritiskt på ett lättillgängligt sätt som lär kunna locka både genusvetare och b-filmsentusiaster. En kan bara hoppas att detta inspirerar till fanfiction.
